Publicerad av Varför bor du där du bor? Frågan kan låta banal, men det är många psykologiska processer bakom svaret, som vi kanske inte tänker på.
Pris, kanske du säger. Och ja, det eller konsekvenserna av andra faktorer som avgör bostadens pris är en stor del av det. Men det handlar i första hand om något annat.
Du betalar för privilegiet att bo bredvid dina grannar. Du köper in dig i deras socioekonomiska klass.
Man flyttar helst från områden med lägre socioekonomisk klass. Till den socioekonomiska klass du identifierar dig med. Eller har råd med. Det är en känsla av trygghet men också stolthet. Du ”passar in”. Det ser din framtid i det området.
Det finns också en etnisk faktor, även om den i grunden handlar om kultur. Svenskar trivs med andra svenskar, eller européer. Lika så turkar, syrier och eritreaner som främst vill bo med sina egna. Men är man för liten etnisk grupp så tvingas man bo med andra grupper. Största och viktigaste faktorn är dock ekonomisk klass, och det kan man endast köpa in sig i. Därför är priserna så ofantligt mycket högre på Lidingö om man jämför med liknande objekt i Hässelby strand.
Områden har pull och push-effekter. Saker som lockar, alternativ avskräcker folk att flytta dit.
Vanliga pull-effekter är närhet till vatten, service, centralt läge, kollektivtrafik, kaféer, parker, lugn, natur, rika människor. Det finns flera av de listade pull effekterna som är i motsats till varandra som till exempelvis centralt läge och lugn/natur, men det är det samlade effekten som avgör.
Detta leder till segregering som delvis blir etnisk eftersom ”svenskar” eller européer har i genomsnitt högre utbildningar, bättre etablering på arbetsmarknader samt sparade tillgångar (generationstillgångar). Såklart är det något som kan jämnas ut efter ett par decennier genom att olika grupper arbetar upp sig (Det går dock inte att göras genom bidrag). Detta är delvis grunden i begreppet ”white flight”, som är ett amerikansk begrepp som främst anspelar på etnicitet.
Segregationen, som sker helt av sig själv på marknadsmässiga krafter blir ett form av kvitto på misslyckad integration. De med tillräckligt höga löner flyttar till hårt socioekonomiskt segregerade områden som Vasastan, Södermalm, Tallkrogen, Lidingö, Ekerö, Danderyd. De utan pengar blir kvar i Hjulsta, Tensta, Rinkeby, Akalla, Husby och Kista som ligger runt Järvafältet. Där efterfrågan på bostäder är nästan noll och priserna står stilla, eller sjunker vilket gör det svårt att flytta.
På papper är det inget fel på bostäderna runt Järvafältet. De har alla moderna bekvämligheter, bra storlek på rummen, ljusinsläpp, parkeringshus, lekparker, skolor, naturområden, matbutiker och bra kollektiv trafik. Men deras push-effekten är kraftigare.
De invandrartäta områdena fungerar som ett perfekt alibi. Svenskarna kan fortsätta vara för ett stort mottagande av migranter och flyktingar, samtidigt som de nyanländas ekonomiska förutsättningar tvingar dem att bo i segregerade förorter där man slipper se dem.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent