Vad vill egentligen Ai?
Det tycker jag är den första frågan man ska ställa sig. Vill den samma sak som dig? Eller vill den inget alls för det är fortfarande bara en maskin som gör upprepningsbara uppgifter åt människor.
Har intelligens något att göra med ’sentient’ (engelskt ord) eller på svenska ’självmedvetande’ och ’förnimbarhet’, eller om man vill ’vid liv’. Och kan något vara intelligent utan att vara självmedvetande? Kan något vara intelligent utan att vara vid liv?
Det är inte lätta frågor men det är enligt mig rätt frågor att ställa.
Idag är Ai – artificiell intelligens en stor nyhet i världen. Nya program och funktioner inkluderar ChatGTP, en chattrobot som kan resonera och svara på frågor, ha komplexa diskussioner, skriva text åt dig, omformatera text, kombinera text om nästan obegränsade ämnen, skriva nästan all form av kod. En annan är de olika bildredigeringen där Ai inte bara kan skapa bilder från text och få det att bli bra mycket mer fantasifullt, realistiskt och komplext än många människor kan tänka ut, eller genom foto eller grafikprogram skapa själva.
Människan i dessa fall uppfattas som den sämre, som inte kan skriva lika bra texter eller göra dessa grafiska konstverk. Och självfallet inte i samma hastighet som datorn kan!
Svårigheten av att besvara dessa – enligt mig – mer grundläggande frågor om självmedvetande och vad ett självmedvetande vill handlar om våra egna svårigheter som människor att förstå det hos andra livsformer – och dess oändliga variationer. Som exempel: Är ett virus levande? Har bakterier tankar? Är alger och svampar självmedvetande? Vad tänker maskar på? Kan ett träd ta några beslut? Vad vill fåglar?
Mycket handlar om gränsdragning och definition av ordet: liv.
Och också en glidande skala av just självmedvetande och intelligens, vart placeras vi människor? Det finns också ett problem med att mäta dessa saker, eller ens enas om vad det är exakt.
Är Ai levande? Eller kan den bli levande, och isfåfall vad är det då? Vad skulle det få för följder, etiskt, moraliskt, teknologiskt, kulturellt, och i vår relation till oss själva som människor och vår spröda självbild att vi är bättre än de andra djurarterna på jorden.
Men vi är inte där ännu – med den självmedvetande ai’n – den levande datorn. För behöver man inte ett medium att leva i? En egen kropp? Räknas en dator? Fast å andra sidan finns det finns många liv som bara existerar i symbios med annat liv och vars livscykel är bitvis stillastående, till exempel virus.
Det är såklart lockande att använda Ai-teknologi, idag via gränssnittet på dator eller via mobil. Det är spännande och nytt, och kan ge svar som man kanske inte själv kunde komma på, nya tankar. Eller rättare sagt andras tankar och idéer, samt en kombination av dessa. Idag skapar Ai’n inget nytt på eget bevåg utan kombinerar saker den läst på Internet, text och bilder som skaparna av Ai-mjukvaran har använt för att lära den. Vilket är intressant då just definitionen av att skapa något nytt är just att kombinera befintliga saker på ett nytt sätt.
Men vad händer med personen som använder Ai-verktyget? Är texterna som skrivs åt dig – dina? Nej. Lärde du dig något när du skrev dem? Nej. Hur ska du kunna utvecklas i ditt skrivande om du inte just skriver, mycket. Och ännu värre, skrivande och pratande är en sätt att strukturerar dina tankar och idéer, om du inte gör detta, hur påverkar det dina möjligheter att tänka?
Det ChatGTP och liknande verktyg producerar har inget med dig att göra, det är en fristående entitet. En del av ett företag som skapat och driver det systemet. Bilderna Ai’n skapar är inte dina bilder, du har inte gått igenom den långa och svåra process att lära dig skapa bilderna själva, antagligen i kameran eller i en grafikprogram på datorn. Du lär dig inget och varje gång du använder Ai’n så exkluderar du dig själv från att vara relevant. Därför saknar det också värde.
Mer i del 2 om Ai.
Jonas Wahlin
Opinionsbildning med tankar som Ai’n inte kan ha