Publicerad av Den första invasionen av Ukraina skedde 2014 genom att Ryssland iscensatte uppror på Krym, i Donetsk och i Luhansk och tog över områdena med rysk militär. Detta kunde göras relativt lätt då Ukraina i princip saknade ett försvar på den tiden. Hösten 2021 började Ryssland samla en stor mängd trupper och fordon längs Ukrainas gräns både i Ryssland, på Krym, i Donetsk, Luhansk samt i Belarus. Den 24:e februari 2022 initierades den fullskaliga invasionen med luftattacker, marktrupper och en landsättning av elitförband för att försöka ta flygplatsen Hostomel utanför Kyiv. Långa konvojer med med målet att nå huvudstaden och störta den Ukrainska regeringen kom från både väster och öster om staden. Ukraina lyckades med mindre medel stoppa denna attack och huvudstaden var räddad denna gång. Däremot lyckades ryska trupper ta stora landområden i östra och södra Ukraina där försvaret var svagare.
Nu 2 år senare har mycket hänt. Västländer med USA i spetsen har gett ett stort militärt stöd med avancerade vapen, ammunition samt civilt bistånd. Även många europeiska länder har gett stöd, bland annat Sverige som skänkt sitt Archerartilleri, Stridsfordon 90 och mycket annat. På detta sätt är många länder i Europa nu direkt involverade i kriget mot Ryssland.
I denna serie om kriget i Ukraina ska jag gå igenom min 3-punkts plan för att nå en varaktig fred mellan Ukraina och Ryssland. En fred som räcker i generationer, inte en fred som håller 6-12 månader.
Den första delen kommer handla om skälen att slåss och att förstå psykologin bakom olika beslut. Att förstå varför människor gör som de gör är grunden för att förstå varför det är ett krig nu.
Del 2 kommer handla om hur man kan avsluta kriget – och ännu viktigare hur man inte kan avsluta det.
Del 3 kommer handla om hur man tar tillbaka kontroll över det territorium som Ryssland ockuperar samt hur man får en långvarig fred.
Självklart är det inte säkert att min plan fungerar. Jag har inte all information och kan ha 100% fel. Man får läsa dessa texter som en förhoppning och önskan. En önskan om en långvarig fred.
Det är inte bara miljontals liv i Ukraina som står på spel utan även säkerheten i Europa och världen. Det finns en risk om man inte får till rätt sorts fred att kriget blir långvarigt och utdraget som sedan kan sprida sig till nya områden. I riskzonen är främst baltstaterna, Polen, Rumänien, Moldavien, Georgien samt Sverige. Det är möjligt att kriget involverar fler länder som aktiva deltagare, på båda sidor. Mycket kan hända närmaste åren och nya allianser kan skapas och gamla konflikter blossa upp på nytt. Det är mycket som är svårt att förutspå.
Vad betyder en väg till fred? Det betyder att det går att uppnå fred. Men det kommer inte vara billigt – och det kommer ta tid. Självklart skulle man kunna få fred imorgon om Ryssland avbröt sin invasion och drog tillbaka sina trupper från Ukraina, men det kommer de inte göra.
Vi börjar med anledningarna till varför det är krig, skälen att slåss. Varför invaderade Putin Ukraina från början? Det finns flera och från ett ryskt perspektiv logiska skäl att invadera Ukraina. Dessa är 1. Historia, 2. Resurser, 3. Säkerhet samt 4. Demografi .
Ukraina och Ryssland har en lång historia tillsammans. Under sovjet eran ockuperad Sovjet Ukraina och gjorde det till en satellitstat. Stalin använde svält för att kuva och tvinga Ukrainarna att lyda honom. Judarna har förintelsen. Ukrainare har Holdomor, ett systematiskt dödande av 6-8 miljoner Ukrainare mellan åren 1932-33.
1989 föll Berlinmuren och 2 år senare kollapsade Sovjet och Ukraina kunde bryta sig fritt från Ryssland. Putin har kallat Sovjetunionens upplösning för ”århundradets geopolitiska katastrof” och tycker det är orättvist att flera länder passade på att bli egna nationer. Putin har under hans dryga 20 år på makten försökt ta tillbaka de gamla sovjetstaterna, detta har resulterat i bland annat Tjetjenienkrigen, delvisa ockupationen av Georgien samt invasionen av Ukraina.
Det historiska skälet är lätt att använda, men betyder egentligen inget. Under de senaste 100-tals åren har gränser flyttats många gånger, gamla imperium försvunnit och nya nationer skapats. Bland annat så tillhörde Norge till Sverige fram tills för 100 år sen, men inte kräver vi Svenskar tillbaka det. Det historiska skälet är ett svepskäl att legitimera vad man redan bestämt sig för att göra.
Det andra skälet handlar om resurser. Ukraina var Sovjets juvel, både för att det var den folkrikaste republiken i Sovjet efter Ryssland men också för dess stora bördiga områden med den svarta jorden som kallas ”chornozem”. Idag exporterar Ukraina 50% av världens solrosolja, är den 3:e största producenten av korn, den fjärde största exportören av majs och den femte största exportören av vete. Ryssland har också stora landområden för spannmål, men 65% av landet har permafrost där inget odlas. De områden som är lämpliga för matproduktion är de sydvästra, de närmast Ukraina.
Tillgång till bördiga jordar och spannmålsproduktion är inte bara till för att utfodra sin egen befolkning utan en inkomstbringande export. Men Putin vill kunna använda Ukrainas spannmålen inte för enbart ekonomisk vinning, utan även för politiska syften. Att minska tillgången till mat för det Ukrainska folket skulle göra dem lättare att kontrollera. Att minska exporten till omvärlden skulle ha liknande effekt och ge möjligheter till att kontrollera både spannmålets världspris men också vem som får äta. Spannmål från Ryssland och Ukraina exporteras främst till Asien och östra Afrika, men också till Europa och Sverige. Putin vill kunna använda världshunger på samma sätt som han använde köld i Europa med sin gaskran. Tillgången till Ukrainas resurser handlar således inte bara om mat utan är också en säkerhetsgaranti då man genom ockupation av Ukraina skulle ha möjlighet att orsaka livsmedelsbrist och prisvariationer på den globala marknaden.
Det tredje skälet är säkerhet. Man ska inte underskatta behovet av upplevd säkerhet! Människor med stor makt är nästintill alltid paranoida att förlora makten. De ser hot överallt. Det är det som gör att Nordkoreas diktator Kim Jong-un lägger enorma resurser på att utveckla kärnvapen samtidigt som befolkningen svälter. Med absolut makt kommer också absolut paranoia.
Det stora hotet mot Ryssland är från ett utifrånperspektiv landets obefintliga demokratiska institutioner, avsaknad av medborgerliga rättigheter såväl som den extrema korruptionen inom i princip hela det Ryska samhället. För den paranoida regimen med Putin i toppen så är hotet istället utifrån. Främst den gamla fienden USA och NATO. Det är oklart om Putin tror NATO faktiskt utgör ett hot eller inte. Inte militärt då NATO är en försvarsorganisation, men det kan utgöra ett annat sorts hot och det är mot möjligheten för Putin att återskapa ”Sovjets storhet” med de länder som enligt Putin tillhör Ryssland. Om fria länder får för sig att gå med i NATO så kan han inte invadera dem lika lätt.
Ett annat säkerhetsmässigt perspektiv är geografiskt, gränsen mot Ukraina är både den längsta och mest svårförsvarade i Ryssland då det bara är platt mark. Att istället ha sin försvarslinje vid svarta havet är ur det perspektivet mer praktiskt. Tillgången till vattnet och möjlighet att utöva militär makt i Svarta havet och kontrollera transporter till och från Europa via floden Donau är ytterligare fördelar.
Det sista skälet är demografi. Rysslands befolkning minskar, då det likt många länder i norra hemisfären dras med låg fertilitet. Detta förvärras av att den ryska ekonomin och politiska system gör det ofördelaktigt för unga ryssar med högre utbildning att stanna. De söker sig istället till andra länder där de får helt andra arbetsmöjligheter och bättre lön, detta kallas ”brain-drain”.
Under sovjettiden var lösningen att bygga murar och fysiskt hindra människor att lämna landet. Idag är det att istället ta över ett annat land så att man på det sättet får tillförsel till populationen.
Att istället öka attraktionskraften för människor att vilja stanna i Ryssland eller få människor vilja flytta dit har Putin inte tänkt på. Sannolikt eftersom det skulle vara för svårt och kräva stora reformer, där en av reformerna skulle vara att Putin måste avgå som diktator.
Dessa 4 ryska skäl till krig kommer kvarstå, oavsett om man under 2024 får en tillfällig vapenvila eller fredsförhandlingar.
Från Ukrainas perspektiv är kriget något större! Det är en del av en flera generationer lång kamp för frihet, för rätt till sin egna kultur, sin värdighet och för sina barns liv och hälsa. Ukraina är ett land med lång historia och med bra minne. Ukrainare vet vad som händer under ockupation och de vill inte tillbaka dit. Detta krig är Ukrainarnas kamp för sin rätt att existera.
Ukraina vet att Putins mål är en total ockupation av Ukraina. Exakta detaljer är såklart omöjligt att veta men om man utgår från hur Ryssland agerar idag på ockuperat territorium med massgravar, tortyrcenter, avrättningar på öppen gata, gruppvåldtäkter av alltifrån barn till äldre, försvinnanden och tvångsdeportering av barn – kan man dra slutsatsen att samma saker skulle ske vid en ockupation av hela Ukraina.
Det Putin gör först är att eliminera oppositionen i Ukraina. Detta görs både fysiskt och psykiskt, där målet är att utrota den Ukrainska folkidentiteten.
Först upprättar man filtrering och likvideringsläger där man placerar runt hundratusentals Ukrainare. Främst män inom militära positioner, politiker, poliser, journalister och studenter samt deras familjer. Sen som i ett led av det systematiska våldet kommer miljontals Ukrainska barn och kvinnor att bli våldtagna både enskilt och i grupp, varav många kommer dö av sina skador. Det skapar trauma och psykologiska problem för de drabbade och kan även slå sönder familjer och hela samhällen om det görs systematiskt.
Sexuellt våld mot kvinnor och barn är historiskt sett en vanlig strategi för att förstöra ett folk, men ses också som en belöning för den vinnande sidans soldater.
Ryssland kommer även att tvångsförflytta så många Ukrainska barn de kan till olika delar av Ryssland för att kunna indoktrinera dem i ”Det ryska narrativet”. Här försvinner flera miljoner barn första året. Yngre barn kommer vara lättare att indoktrinera än de äldre, men sannolikt kommer mycket våld krävas för att slå ut ”Ukrainaren” ur dem.
De Ukrainare som är kvar i landet kommer sättas i tvångsarbete som slavar utan rättigheter med att bygga upp industrin och spannmålsproduktionen. Som sedan Ryssland kommer profitera på medans Ukrainarna jobbas till döds.
Att Ukrainarna vågade stå emot Ryssland är personligt för Putin. Ukrainarna har förnedrat Ryssland genom att göra motstånd. Ukrainska befolkningen ska för detta straffas hårt, de ska utrotas som folk. Inget ska de få ha kvar.
Ukraina använder idag alla medel de kan att försvara sig mot angriparen. Men de är ett mindre land, som vid första ryska invasionen 2014 i stort saknade ett försvar. Detta har ändrats och man har idag ungefär 1 miljon soldater, likvärdigt med de styrkor som Ryssland har i Ukraina. Men de saknar samma ekonomiska muskler som Ryssland har genom sin försäljning av gas och olja, och är därför beroende av stöd från andra länder i Europa och från USA.
Men detta är inte bara en kamp för Ukraina – utan för hela Europa och västvärlden. En Rysk vinst över Ukraina skulle förutom död och elände i Ukraina innebära en ny säkerhetssituation i Europa, där länder som Polen, Rumänien, Ungern och Moldavien skulle få Ryssland som granne.
Det är inte bara en moralisk skyldighet för länder i Europa att välja sida och ge det stöd som krävs för att besegra Putin, utan det är även en förutsättning för att nå den kortaste vägen till varaktig fred.
Del 2 kommer handla om hur man kan avsluta kriget – och ännu viktigare hur man inte kan avsluta det.
Jonas Wahlin, Oberoende Skribent (Det betyder inte att man är ”neutral”)