Det globala masseventet – Del 1 om Corona-åren

Publicerad av

Nyligen gick världen igenom vad jag kallar Corona-åren 2020-2024. En global pandemi där viruset Covid-19 hotade samhället, världsekonomin samt människors liv och hälsa. Då hela länder stängde ner och människor isolerade sig. Men också en period av internationellt samarbete där man enades om att stoppa virusets spridning.

Vaccin utvecklas rekordsnabbt och den största massvaccineringskampanjen i historien genomfördes. Samtidigt gick politiker och medier samman för att informera hur enskilda människor kunde skydda sig och om vikten att vaccinera sig både för den enskildes hälsa men också för att uppnå flockimmunitet och minska trycket på vården.

Detta var det största masseventet mänskligheten har varit med om. Ett totalt, globalt, massevent. Där alla världens människor deltog enade mot ett enskilt mål: Att besegra viruset.

Personligen upplever jag denna period som otroligt intressant. Både att fått uppleva ett massevent i en global skala. Men också att jag kunnat studera reaktioner på människor i min närhet. Hur de tänkte och resonerande. Hur rädslan för viruset påverkade dem, samt hur propagandan från politiker och medier förändrade dem.

För mig personligen har det också haft konsekvenser på grund av mina principer.

Vi tar det från början.

Virus i sig är inget nytt. De har funnits lika länge som livet självt. En slags parasitliknande livsform som existerar i ett inaktivt tillstånd. Endast när viruset är i värddjurets kropp kan viruset genom djurets egna celler föröka och sprida sig.

Under människans historia har virus alltid varit närvarande och orsakat död och lidande, ibland på stor skala genom pandemier där virus spritt sig till olika länder och kontinenter. Kända virus är Ebola, Hiv, Herpes och Influensa.

Virus är ofta farligast för de som har svagare immunförsvar. Dessa riskgrupper inkluderar äldre och de som har underliggande sjukdomar.

Det är rimligt att vara rädd för virus och att rädd att bli sjuk. Det är rimligt att vidta åtgärder för att minska risken att bli smittad. Däremot finns en gräns och rädslan kan bedömas som extrem vilket då klassificeras som en fobi.

Extrem rädsla klassificeras som nosophobia eller hypokondri. En hypokondtriker är konstat rädd att bli sjuk och upplever hela tiden symptom för allvarliga sjukdommar.

På 1980-talet var många rädda för AIDS, som är samlingsnamnet för de sjukdomar som de med Hiv infektion utvecklade. Människor var rädda för att bli smittade och undvek de man trodde hade Hiv samt stängde ute dem från sociala sammankomster. En del ansåg att det var guds straff till de homosexuella.

I slutet av 2019 kom första rapporterna om ett nytt, tidigare okänt virus hade upptäckts i Wuhan, Kina. En ny form av corona-virus som kunde sprida sig mycket snabbt och gav allvarliga symptom, främst relaterat till andningen vilket då kunde kräva respirator.

Under 2020 spred sig viruset från Kina till hela världen och siffrorna för insjuknade och döda ökade. Detta blev ett globalt mediefenomen och det var den stora saken som alla pratade om.

Samtidigt vidtog länder åtgärder för att minska smittspridningen. Läget uppfattades som desperat.

Eftersom det var en ny form av virus hade människor inget naturligt immunförsvar, och kunde bli allvarligt sjuka. Mer sjuka än vid influensa och förkylning. Även om majoriteten av de smittade fick mildare symptom, några fick inga symptom alls och märkte inte att de blivit smittade.

Sverige vidtog tidigt flera åtgärder. Man förbjöd allmänna sammankomster, rekommenderade arbete från hemmet och att undvika sociala situationer helt. Äldreboenden stängde möjligheten för att anhöriga att besöka dem. Samt en rad andra åtgärder. Många restauranger och andra offentliga platser stängde, världen stannade upp. Resandet mellan länder minskade kraftigt.

På tv visades bilder på döda kroppar. Läkare med vita heltäckande skyddskläder. Tillfälliga kylcontainrar för förvaring av kroppar uppställda på gator.

Tidningarna fylldes av artiklar om hur viruset spreds, antalet döda samt åtgärder som gjordes för att hindra spridningen. En del hoppades på att vi skulle uppnå flockimmunitet snabbt, innan ett vaccin fanns tillgängligt.

Vården blev snabbt överbelastad. Det saknades skyddsutrustning för vårdpersonalen, rutiner för att hantera så många potentiellt smittsamma patienter så att sjukhusen inte skulle riskera bli en plats för smittspridning. Det saknades respiratorer för dem svårast sjuka. Det var därför av högsta vikt att minska spridningen så att vården skulle kunna hinna anpassa sig.


Alla väntade på vad medier och politiker skulle säga. De flesta följde nyheterna slaviskt.

Problemet var att en del av befolkningen inte köpte det. De var inte övertygade om att viruset var så allvarligt som det påstods.

De tyckte att de gamla mediernas förtroende var förbrukat. För dessa människor var politikernas ord en potentiell lögn. De kunde inte fullt acceptera situationen eller dess allvar.

Exakt varför är svårt att svara på.

Det kan handla om en allmän motvilja mot auktoriteter. Eller ett förakt mot politiker. Att man såg politiker som maktlystna och bara vill berika sig själva på vanliga människors bekostnad.

De trodde inte på de gamla medierna. Samma medier, samma politiker, nya lögner. Eller överdrifter, vinklingar och ett politiskt spel för att lura befolkningen. Igen.

Viruset var den nya “sanningen”.

De hade redan tvingats på vad de uppfattade som lögner. Bland annat att Svenskar måste betala mer för klimatets skull. Eller att Sverige måste ha omfattande utomeuropeisk invandring samt en av de senare att kvinnor plötsligt är en social konstruktion och kan ha snopp.

För dessa personer är det svårt att lita på politikerna och de gamla medierna igen. De sökte sig istället online – till de Alternativa medierna.

De Alternativa medierna hade vuxit fram ungefär samtidigt som Youtube. Där fanns helt andra perspektiv och idéer. Vissa mer galna än andra.

Här fanns också de Antiwaxxers. De var emot allt möjligt, speciellt allt som staten sa. Och mot vaccin.

Att vara emot vaccinering är inget nytt. Redan på mitten av 1800-talet fanns vaccinsmotståndare som då var emot mässlingsvaccinet. Det var kanske inget konstigt utan handlade om innehållet i vaccinet, biverkningar samt tvånget. Att vägra låta sitt barn bli vaccinerat kunde straffas med fängelse.

Dagens antiwaxxers är i grunden inte vaccinsmotståndare, utan konspirationsteoretiker. Är du redan negativt inställd mot läkarvetenskapen och modern medicin samt tror att staten ljuger om allt är det lätt att hitta anledningar att vara emot vaccin också.

Vad driver dessa människor?

Det är en bra fråga. Jag har tidigare skrivit om konspirationsteorin “flat earth” där jag går igenom drivkrafterna att bli konspirationsteoretiker.

Det är ofta en kombination av okunnighet och en önskan att ha sin “egna sanning” som driver dem. De förtränger det de inte förstår, istället skapar en alternativ verklighet där samhällets hårda fakta inte gäller. I den självskapta låtsasvärlden är de utvalda, speciella och kunniga.

Som berättelsen om Peter Pan där han vägrar bli vuxen och ägnar sin tid åt magiska äventyr istället. Sannolikt för att vuxenlivet skrämde honom.

Inte bara konspirationsteoretikerna var rädda, folk i allmänhet försökte skydda sig bäst de kunde.

Människor i min familj var rädda. Speciellt min far Börje och min halvsyster Jenny. De har sen tidigare en historia av att rigoröst följa de gamla mediernas narrativ, och nu sa medierna att de skulle vara rädda.

För att få lite perspektiv så är Börje och Jenny en av dem som tidigare varit helt övertygade om att Sverige höll på att tas över av nazister i form av partiet Sverigedemokraterna, eftersom medierna sa det.

Just narrativet om nazismen skapade mycket oro hos Jenny. Det ledde till att motkamp på Facebook som främst bestod av godhetssignalerande i form av att uppmaningen att ta bort henne som vän om du röstade på fel parti samt fotografera sin valsedel och publicera så alla såg att hon var en av de goda människorna. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Det påminner en del om människor som är radikaliserade och lever i en form av domedagsdogma. Något jag har jag skrivit om tidigare här på bloggen. Dessa människor är svåra att nå och föra sakliga diskussioner med eftersom de är så pass känslomässigt investerade i den påstådda faran. Oavsett om det handlar om att Sverige tas över av nazister eller att jorden går under i en klimatundergång.

Börje och Jenny kunde än så länge bara isoleras sig och hoppas att vaccinet, frälsningen, kom snart.

År 2020 var det människan mot viruset. Viruset var fienden. Men detta skulle snart ändras. Mer om det i del 2 om Corona-åren.

Jonas Wahlin, Oberoende skribent

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *