Publicerad av I de tidigare texterna om Ai har jag skrivit om Vad Ai egentligen vill, samt hur människor använder Ny teknologi för att projecera sina räddslor eller fantasier samt de stora problem som uppstår när människan inte behövs. I denna del om Ai ska jag beskriva vad vi har för sorts Ai idag och vad det egentligen är, samt försöka beskriva hur vi skulle kunna få en riktig Ai – den levande maskinen.
Idag är det som kallas Ai inte en riktig Artificiell intelligens. Eftersom en intelligens måste vara vid liv. Annars är det bara en avancerad ”miniräknare”. Inget fel på miniräknare och andra mekaniska och digitala datorer, men det är verktyg – de är inte vid liv eller intelligenta.
Det finns en uppfattning att Ai idag är intelligent – eller allafall att den ska bli det. Man beskriver det som att 1) Ain ska lösa problem 2) Ain ska lösa problemen självmant. Alltså ha en egen idé om att, hur och varför den ska lösa dem. Ingen ”miniräknare” kan det.
Det man pratar om egentligen är en AGI, Artificiell Generell Intelligens. Som då är en ”riktig” Ai, eftersom den har en självmedvetenhet – någon endast levande saker har.
Dagens Ai teknologi är död materia. Det är elektroniska komponenter ihopkopplade som med rätt programvara och input löser problem som de är skapta att lösa oavsett om det handlar om att skriva en text eller matematiska uppgifter. Men den har ingen egen vilja, den sitter bara och väntar, stilla. Död. Tills den får en fråga eller uppgift att lösa.
Vi kallar inget annat som är dött för intelligent. En sten är inte intelligent. En målning är inte intelligent. Så varför kallar vi Ai för intelligent. Det står i namnet! – Artificiell Intelligens. Nej, det är för att vi vill att det ska bli det. Vi tror och hoppas att den döda datorn en dag ska bli – levande.
Annars är det vanligt att vi kallar något intelligent – som en intelligent människa designat. En intelligent funktion eller design på en produkt. Kan det vara så att någon valde att skriva in intelligens i dess namn som ren marknadsföring? För att övertyga människor på samma sätt som diktaturer sätter ordet demokrati i deras namn. Hype. Marknadsföring.
Inte bara människor är intelligenta, utan även djur bedöms vara av olika grad intelligenta. Detta brukar jämföras med åldern på ett barn, tex en hund är lika intelligent som ett yngre barn. Frågan är hur något kan bli intelligent?
Vi kan ta människor som jämförelse. Förutom att vara vid liv så måste människan sen barnsben lära sig nya saker och utveckla färdigheter för att klara av vuxenlivet. Människan vill lära sig och vill leva. Som allt levande har det ett driv – det vill överleva, äta och föröka sig. Dessa 3 drivkrafter är inbyggt i arvsmassan, utan dem så överlever inte människan och annat liv tar över. Detta driv tvingar människan att kämpa, utvecklas, bli bättre, få resurser, skapa fördelar för sig själv och sin avkomma. En kamp som är senaste kapitlet i en fler miljarder lång evolutionär utveckling.
Så har du Ain – maskinen. Den vill inget. Den har inget att leva för. Den har inget driv. Den blir inte hungrig. Den förstår inte konceptet överleva och kan inte föröka sig. Den bara står där och väntar. Något människan skapat och i sin hybris. Vi tror att vi kan skapa liv, när vi knappt vet vad liv är. Hur får man någonting dött att leva? Och vad som är skillnaden mellan det döda och det levande?
En bättre definition av den nuvarande Ai teknologin borde istället vara ATI – Atrificiell Tool Intelligence. Om man vill behålla Intelligence i namnet för att särskilja denna typ av teknologi från andra. Men en distinktion att det handlar om ett dött artificiellt verktyg.
ATI kommer inte ta över världen. ATI kommer inte starta krig. ATI kommer inte gör nått alls förutom vara just ett verktyg som människor använder. Även om den kan replikera en del mänskligt beteende och integrera med människor så är det just en replikation, men spelar det ingen roll för de flesta? Och kanske är vi människor väldigt lika egentligen, en enkel kod som körs i programmet ”nuet”.
Och ingen har lyckats förklara hur ATI kan bli AGI. Från verktyg till liv. Även om jag inte påstår att det är omöjligt och jag skulle bli positivt överraskad om ”det hände”.
För att kunna komma närmare svar på hur vi skulle kunna skapa en teoretisk modell över liv, som vi förstår det och applicera på maskinen vill jag lansera konceptet: Den levande maskinen (DLM)
Den levande maskinen är ett koncept för att simulera livsliknande funktioner hos en maskin. Det har funnits liknande försök att replikera till exempel matsmältningssystemet där en kombinerade mekanisk och kemisk robot i flera steg bryter ner biologiskt material som den i slutfasen kan använda som energi (EATr). Jag tror man måste gå tillbaka, till grunderna, inte att den första levande datorn direkt är supersmart. Utan att försöka skapa ett mekaniskt liv överhuvudtaget.
Det är mitt koncept. Att simulera själva grunderna i liv: Äta, överleva, replikera. Som då ska översättas till en maskin med digital kod. Grunderna skulle vara: Få energi, behålla kylning och kopiera kod. Det första äta är enklast då en maskin ”äter” elektricitet. Det andra är svårare då maskinen inte förstår ’överleva’ på samma sätt som liv förstår det, maskinen känner inte smärta. Men att behålla funktioner och fortsätta kunna utföra sina uppgifter skulle kunna vara behålla kylning, som är viktigt för en maskin. Blir en maskin överhettad så slutar den oftast att fungera. Replikera eller föröka sig skulle vara lättast att översätta till kopiera kod, då maskiner med digital kod kan kopiera den. Vid kopieringen kan också korruption ske, detta får representera den genetiska blandning som uppstår när levande saker försöka sig.
Tanken är att DLM är i fysisk form för att närmare simulera verkligt liv. Men skulle kunna vara en en simulering också. Maskinen i sig behöver inte vara mer komplicerad än den nödvändigt. DLM lever i ”Naturen” som representerar livets utmaningar (matematiska problem) samt ge resursbelöningar (el, kylning och möjlighet till kopiering).
DLM skulle bestå av en sensor för att läsa av en display (Naturen), ett batteri för kraft, en CPU för tänkande, en Hårddisk där Programmet körs samt för minne, en display för att kommunicera tillbaka till (Naturen) och ett USB uttag för möjlighet att kopiera kod. Programmet på DLM är enkelt och består av att lösa de problem som presenteras, allokera utrymme på hårddisk, kunna använda sensorer samt möjlighet att kopiera sin egen kod när möjlighet ges.
Simuleringen av naturen sker genom en serie av alltmer svårare matematiska problem som DLM ska lösa, för detta får den tillfälliga belöningar i form av elektricitet samt att dess CPU kyls av. Att DLM blir varm ska simulera smärta.
Efter en bestämd tidsram blir belöningen att DLM får möjlighet att kopiera sig till en ny dator med sin programkod samt minnesfiler av lösta problem. Koden och minnesfiler kommer dock slumpvis korrumperas en aning och fungera annorlunda i nya datorn.
Den ökade svårigheten av problemen representerar den ökade komplexiteten i naturen samt högre konkurrens av resurser. Detta ”tvingar den att hushålla” med tillgänglig energi. Men min gissning är att DLM gör som den blivit programmerad tills den dör av överhettning eller strömbrist. Eftersom den är död. Som Ai.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent