Publicerad av Diskussion med andra människor i verklighet och online – en konst och kamp för sinnet eller slöseri med tid?
Ett sätt för en person att få nya perspektiv och utvecklas som människa är att aktivt delta i dialog och diskussion med andra människor, antagligen online på valfritt forum till exempel facebook eller i den fysiska verkligheten över en kopp kaffe. Båda har sina fördelar och nackdelar.
Online ger dig den stora möjligheten att skriva kvantitativt, alltså till många olika människor samtidigt. Det blir dock mindre personlighet och många aspekter försvinner. Men just fördelen är att du skriver och det ger dig möjligheten att tänka igenom vad du vill säga innan du trycker på skicka. Dessutom blir det lätt att titta tillbaka vad någon skrev innan och man slipper tjafs om sånt.
I den fysiska verkligheten är en helt annan sak, det känns oftast mer på riktigt och äkta. Mer kvalitativt, men det ställer också mycket högre krav på de som deltar i diskussion eller dialog. För det första måste man vara fysiskt på samma plats, ha ett lämpligt forum förslagsvis ett kafé som inte är för högljutt och dessutom måste båda parter kunna framföra argument för sin sak på ett relativt välstrukturerat sätt, för att göra sig förstådda och ha chans att övertyga den andra om sina åsikter.
Det bästa är såklart att diskutera med människor som har andra åsikter än dig själv för att öka svårigheten samt utvecklingspotentialen.
Så varför gör man, eller jag, detta. Enkla svaret är för att det är både underhållande och lärorikt. Mitt personliga mål är att försöka lära och förstå mer, inte bara vad personer säger utan också hur de resonerar och hur de kommer fram till sina åsikter. Nå en slags insikt. Jag ställer oftast många frågor, och tar mig friheten att omformulerar vad andra säger och peta på svagheter i deras argument för att de nästan ska tvingas avslöja mer.
Det kanske låter provokativt sätt att diskutera, och ja det är det, men samtidigt så låter folk sig också bli provocerade. Varför blir människor så lätt provocerade är kanske frågan man ska ställa sig istället. Jag tror det handlar om att många har ett skört ego och också lever i flera former av självbedrägeri där man överskattar ens egna intellektuella och kunskapsrelaterade förmågor så när jag ifrågasätter dem blir det direkt personligt.
Människor har olika former av sofistikation och lager av sin personlighet som de väljer att visa för andra, detta brukar vara direkt relaterat till deras intelligens och utbildningsnivå. Mindre intelligenta personer berättar högt och tydligt vad det tycker och ofta helt ofiltrerat och ogenomtänkt. Intelligentare personer har fler lager där de anpassar vad det säger och hur beroende på situation. Men det betyder också att de inte är helt ärliga och kanske döljer saker, saker som du vill veta. Provokationen är ett verktyg för att bryta igenom deras lager så att de inte filtrerar vad de säger.
Att delta i diskussion ger mig också stora möjligheter att själv strukturera mina egna tankar och idéer, varje gång jag diskuterar ett ämne så blir det tydligare, mer överskådligt och i förståelig form. Eller en mer korrekt beskrivning är att man förstår hur lite man vet om ämnet och hur komplicerat det och saker i allmänhet är. Vilket de flesta inte kan medge, eftersom de flesta inte förstår sig själv och är blockerade av sitt ego och falsk självsäkerhet.
Du får gärna försöka ändra mina åsikter – change my mind – om du kan, men tänk på att även jag har chansen att ändra dina åsikter! Även om diskussioner kan bli intensiva så måste det finnas respekt och struktur på samtalen. Detta innebär att låta den andra personen prata till punkt, inte använda förolämpningar eller aggressivt beteende, oavsett om du blir provocerad. Diskussioner är inte för alla. Jag bryr mig inte om du blir ledsen och har inget intresse av att du ska tycka om mig.
Jonas Wahlin
Opinionsbildare och ärlig med han knappt förstår omfattningen av hans okunskap