Publicerad av Varför är Jenny fortfarande arg?
Det är naturligt för människor att söka gemenskap och att delta i sociala sammanhang. Vi är sociala varelser i vårt dna genom evolutionen. Samhällets minsta och viktigaste grupp är familjen. Genom epoker har familjen och gruppen varit helt avgörande för vår arts överlevnad och utveckling. Genom den förs kunskap och lärdomar vidare genom generationer.
I gruppen finns trygghet, gemenskap och kontinuitet. Samtidigt som livet går framåt är familjen den fasta punkten, människorna man delar uppgångar och nedgångar med. Glädje och tårar.
Problemet med mina tre halvsyskon Jenny, Marie och Tomas är – att allt jag sagt eller gjort alltid bemötts med något mellan ointresse och avsky. Inget annat.
Det finns inte på kartan att de skulle vara intresserade eller glada av något jag gjort.
Jag var aldrig välkommen, även de gånger jag var sporadiskt inbjuden. Anledningen att jag var inbjuden ibland var att de kände plikt och skuld gentemot vår far Börje. De ville inte göra honom besviken, de ville göra honom glad genom att låtsas att alla var vänner. En charad.
Dessa träffar har alltid utspelat sig på samma sätt.
Jag är där. Existerar. Men för mina halvsyskon är jag osynlig. Allt jag säger är irrelevant, att jag säger något överhuvudtaget stör dem även om de försöker undvika att det syns. Så fort de får chansen flyttar de sig från min närvaro.
Jag har sen jag var liten önskat och längtat efter att kunna ha relation med mina halvsyskon. För mig var de, trots deras ointresse och motvilja, min familj. Även om jag inte var en del av deras.
Men det är inte hälsosamt för en människa att fortsätta söka bekräftelse av och försöka skapa relation med människor som inte vill ha något med en att göra. Någonstans måste man säga stopp.
Men jag är inte arg. Ingen har gjort något fel. Man får acceptera situationen och gå vidare.
Jag känner mig väldigt klar med att vara en ursäkt för någons dåliga samvete. Även om jag inte tycker Jenny och de andra halvsyskonen ska behöva känna skuld eller ha dåligt samvete. Vill de leva med hat och fortsätta älta oförrätter (som ärligt talat inte har med mig att göra!) så är det deras val.
Jenny är fortsatt arg eftersom hon känner sig orättvist behandlad. Hon tycker att hon försökt i alla år hålla ihop familjen och ”bjuda in alla till allt”. Det jag säger går emot hennes självbild och får hennes gemenskapsförsök att kännas bortkastade.
Vilket är lite min poäng. Vad var hennes skäl från början?
Ville hon ha mig där för att jag är hennes lillebror som hon älskar och bryr sig om? För att jag är en självklar del av hennes familj?
Från hennes perspektiv har hon gjort en uppoffring. För att inte känna sig som en dålig person och för att inte göra vår far ledsen. Det är anledningen.
Att jag inte är tacksam för hennes uppoffring gör henne arg.
Jag beklagar den situationen som uppstod när vår far Börje lämnade mina halvsyskons mor Monika för 40 år sedan och gifte sig med min mor Britt-Marie. Förstår att det var jobbigt för de tre syskonen, och att de också inte kände sig välkomna eller inkluderade. Det är såklart lite svårt för mig att veta så mycket om detta eftersom jag inte ens existerade.
Det är också tråkigt med situationen som uppstod under Corona åren, som var en väldigt svår och läskig period som påverkade alla. Självklart ska man känna sig trygg och minska risker att bli smittad och sjuk. Så fort Jenny frågade om jag var vaccinerad så svarade jag henne, om hon vill låtsas något annat eller blanda ihop det med Börjes emotionella utpressning är det upp till henne.
Som jag beskrivit i mina tidigare texter så har jag tyvärr inte kapacitet att hantera flera större situationer samtidigt och kan förstå att det kan uppfattas som ”hemlighetsfullt”.
Min privata Facebook sida är inte rätt plats för ofiltrerade upprördhet, men svarar och bemöter såklart alla tankar och funderingar som kommer, på ett mer strukturerat sätt (På denna blogg).
Hoppas att alla berörda parter känner att detta nu är fullt utrett och kan läggas bakom dem, så att de kan njuta av våren och sommaren istället.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent
