Att ge någon något utan krav på motprestation är inte till fördel för varken den som ger eller den som får. Det istället förstärker de befintliga anledningarna till att personen befinner sig i en utsatt situation och fördjupar svårigheterna att ta sig ur den. Man tar helt enkelt bort incitament för att kämpa och de naturliga konsekvenserna som uppstår av ens val.
Vidare så förminskar processen personen och behandlingen förvandlar den till en ej helt vuxen, utan gör den till ett barn. Och i värsta fall ett bortskämt barn med höga krav på rättigheter men helt ovillig att ta på sig några skyldigheter. I ett vidare perspektiv så skapar detta en stor grupp människor i samhället som passiviseras och är effektivt fråntagna möjligheter att hjälpa sig själva.
Ett beroende skapas inte ur tomma intet, det gäller att få kunden ”hocked”, eller infångad. Detta görs genom att locka med ett gratisprov (Den första är alltid gratis). Sen efter det så kommer kunden tillbaka för mer. I politiska sammanhang kan den första kicken vara t ex ’gratis’ glasögon till barn. Och vem kan vara emot det? Det är ju gratis! Eller?
Nu vet ju alla (nästan alla) att det självklart inte finns några gratis glasögon utan att det istället handlar om att det betalas av dig, fast på ett annat sätt, nämligen genom subventioner. Alltså att du betalar in skatt och för det får en liten del tillbaka i form av ett par glasögon. Det blivit både enklare och billigare om du betalt glasögonen direkt till optikern, om pengarna inte hade tagit en runda i statsapparaten först. Men det är inte poängen, det viktiga är att för staten och subventionsförespråkarna är att pengarna och makten hur de används, hamnar hos politikerna. Inte att du ska bestämma själv. Du, är inte vuxen nog att använda dina egna pengar.
Det är en form av omyndigförklarande, och allt du behöver göra för att bli ett barn igen är att rösta på de som lovar dig något ’Gratis’ .
Ett annan form av subvention är helikopterpengar. Vad är då helikopterpengar undrar du, något som släpps ner från en helikopter? Nej, det är ett samlingsnamn för ekonomiskt verktyg där staten delar ut pengar till medborgarna utan krav på motprestation, för att stimulera konsumtion och höja inflationen. En populär version av detta kallas universell basinkomst (UBI) eller medborgarlön. En lön, en summa pengar, som du som är medborgare eller boende i ett land får insatt på ditt konto varje månad. Medborgarlön brukar beskrivas som något som främjar trygghet och stimulerar ekonomin.
Men om vi bortser från att en sådan subvention för arbete, sannolikt också skulle påverka incitament för att just arbeta. Och att vi själva redan skulle betala vår egna medborgarlön genom skatt. Så på vilka andra sätt skulle det kunna förändra eller skapa trygghet för de som fick den? Sannolikt ingen alls, den som redan konsumerar för mycket och sätter sig i skulder skulle bara konsumera ännu mer av pengar den egentligen inte hade råd att använda. Eller köpa mer narkotika.
De som redan jobbar och klarar sig bra i livet behöver naturligtvis inte denna subvention, och för dem som behöver den skulle det inte förändra deras vanor, den skulle istället göra dem mer beroende och istället förstärka tidigare problematiska beteenden.
Stoppa bidragspunderiet!
Jonas Wahlin
Opinionsbildare
Svensk Opinionsbildning på en lagom nivå
Källa: https://www.svd.se/medborgarlon-ar-enkelt-att-finansiera-men-svart-att-genomfora
Källa: https://www.kristianstadsbladet.se/ledare/vanstern-vill-ta-allt-som-ar-ditt-ifran-dig-2/
Källa: https://www.realtid.se/kronika/moraliskt-riskfyllt-att-satsa-pa-helikopterpengar